Jörgen om Öland

Öland hos mig…..

Öland är för mig ett mentalt landskap där jag hämtar kraft. När jag lämnar Öland längtar jag redan tillbaka. När jag är på bron och lämnar Öland bakom mig känner jag vemod. Jag längtar till havet, jag längtar till det Stora alvaret, jag längtar till de öppna markerna, vinden, fåglarna, blommorna. 

Min första resa hit var i början på 70-talet. Jag åkte med ett gäng Fältbiologer. Jag bara älskade Öland. Hit ville jag återkomma. Jag har tappat räkningen på alla resor till Öland, men det är säkert ett hundratal. Från veckolånga njutresor till dagsturer då en sällsynt fågel tillfälligt stannade till på ön.

Det är något magiskt över Öland. Det är aldrig vardag utan tiden här är en upplevelse i drömmarnas värd, en saga. Ett landskap som ger mig som människa ett lugn. Att sitta en kväll vid Seby och se ejderflockarna dra förbi söderut i oktober. Att bara sitta på en mur på Stora alvaret och se ängshökarna dansa. Att tillbringa gryningen nere på Ölands södra udde och se vadarna passera i stora formationer. Att vandra i lundarna på våren med mattor av gulsippor till härmsångarens stämma. För mig kan det inte bli bättre än så här.

Havet är något jag alltid älskat. Jag älskar att se vågorna slå mot stränderna. När vattnet kittlar över stenarna. Ingen våg är den andra lik. När havet vilar lugnt, allt är stillhet och ro. Några vadare springer och födosöker på stranden och längre ut över havet går pärlband av gäss som slickar vattenytan. Jag har aldrig bott vid havet ändå har jag alltid längtat. Längtat till havsvinden, längtat till bruset och till vidderna. Längtat till doften av sand och tång. Tankar som går och energier som fylls på. 

Jag har många favoritplatser på Öland. Jag vill vandra med solen i ögonen och månen i nacken. Vill se havet glittra. Bara vandra och möta mig själv. Att fundera över livet och ljuset i framtiden. Inte snegla bakåt utan drömma. Det är nu vi lever. Vi har en kort tid på jorden som ibland skrämmer, så ta vara på den tid som finns nu.

Jag längtar till att se Ölands horisont. Vågornas vita skum och salta kyssar. Vågorna är som smekningar och omsluter mig. Jag kan känna din kraft men ändå helar du mig. 

Jag älskar vinden, jag älskar regnet som piskar ner i det grå havet, jag älskar solen och natten, jag älskar naturen och jag älskar Öland.

…….när jag och min älskade fru beslutade oss för att tillbringa mer tid här så var inte steget långt till att skaffa en stuga här. I en liten radby med havet och Stora alvaret utanför. En dröm som för mig gått i uppfyllelse.

Jörgen